TEKNIKEN NÅLBINDNING
En mycket gammal teknik är nålbindning. Den
har funnit i många varianter över en stor del
av världen. Man använder en nål och tråd,
ofta av uppgarn och syr öglor som går i varandra,
som kan jämföras med langettstygn. I Sverige
har tekniken nålbindning olika dialektala namn som
sömma, nåla eller påta.
När man nålbinder så går aldrig
tråden tillbaka samma väg som vid t.ex. stickning,
utan man arbetar med en avtagen tråd som måste
skarvas efter hand.
När man nålbinder så använder man
en nål som är av trä, ben, horn eller
metall. Längden på en nål kan vara ca
7 - 12 cm. Nålen ska vara platt och inte för
vass i spetsen.
Nålbindning är en lite omständig teknik
eftersom man måste titta på vad man gör.
Det har säkert bidragit till att tekniken inte är
så vanligt förekommande idag. Plagg som sys
med tekniken nålbindning är mycket varma och
slitstarka. Ju fler öglor desto tätare och kraftigare
resultat blir det.
Varianterna att nålbinda på är många.
Flera hemslöjdskonsulenter i Sverige har gjort inventeringar
i länen och dokumenterat ett antal olika varianter
att nålbinda på. Varianterna har också
getts ut i bokform "Nålbindning 12 varianter"
av Västmanlands läns hemslöjdsförbund
och "Söma, nåla och binda, nålbundet
i Uppland" av Upplandsmuseet.
Äldsta fyndet av nålbindning i Sverige är
Åslevanten funnen i Åslemossen i Västergötland.
Det diskuteras vilken datering som är den rätta, några säger år 300 e.Kr andra menar att den är yngre. |
Dalbyvantar tillverkade
av Bibbi Bengtsson
har kuser i nålbindning.
Foto: Bibbi Bengtsson. |
